nähä

jag får inte ge pappa mina pengar. hade lite bryderier om hur jag skulle tackla själva överförandet av pengar, skulle jag säga att jag vill ge honom pengarna eller skulle jag bara sätta över dem? problemet med att bara sätta över dem är att han troligtvis inte ens skulle märka det och då måste jag berätta att jag nu är ”skuldfri” (inte alls egentligen, men en bit på vägen). så långt allt bra om det inte vore för det att jag vet att jag egentligen inte ”får” betala tillbaka. så jag frågade om jag fick det. det fick jag inte.

dubbla känslor – pengar till mig, ja tack! jag har två resor som jag ska göra i år som kommer att kosta massor med kosing. men starkaste känslan är ändå att jag vill betala tillbaka, jag vill inte få, jag vill låna och betala tillbaka. känns som att jag är i livsskuld till mina föräldrar för allt de har betalat genom åren, och nu pratar vi inte mat eller en tröja hit och dit utan stora belopp. möbler till första lägenheten, utbildning, resor, ny säng och körkort. och. så. vidare.

när mina föräldrar blir gamla och tappar tänderna, då ska de inte få fabriksgjord aprikosgelé. nej, jag ska göra egen näringsrik, lättuggad mat som jag ska mata dem med. hjälpa att tvätta ryggen i duschen och låta dem flytta hem till mig om de inte kan bo hemma längre. leta efter löständerna på morgonen och stödja armen på promenad. klippa tånaglar och ansa pappas skägg. pilla i mammas hår och pyssla med ansiktsmask (för det behöver man även när man blir gammal och grå). göra rabarbersmulpaj och ”M” till puré som sköljs ned med ett glas ”la rioja alta”, försiktigt fört till rynkiga läppar av en rynkig jag.

sedan tar jag min flygande bil och åker hem till min luxuösa villa vid vattnet, där min make josh groban väntar med kladdkaka, twinings earl grey och en smäktande kärleksballad på lut ;)



(okej, kombon rabarber/M – rödvin kanske inte är delikat, men jag dricker inte vin så inga minuspoäng till mig)